rodhakensjunger

De flesta av oss glider inte genom livet på en räkmacka. Vi är här för att lära oss något mer skulle jag tro.

Med en trygg barndom kommer man en bit så jag tycker att det har gått ganska bra med alla utmaningar för mej.

Det är så jag har tänkt när jag som förälder har försökt uppfostra och vara med våra barn. De ska få så trygg uppväxt som jag och min man kan ge dem ... vi ska ge dem det vi kan och finnas där om de vill och behöver.

 

En sak som inte går att fostras till och som jag och några mer med mig saknar är tålamod.

Tålamod att vänta in rätt tid.

 

Jag sitter här med en svullen fot som ömmar och inte alls vill som jag :-(

Det har blivit så här för att jag saknar tålamod. :-/

 

I mitt förra inlägg skrev jag om första 5 kilometern i Skrylle och om att jag nog tagit i för hårt och varit igång för lång sträcka. Det är orsaken till den ömma foten men jag vägrar acceptera det faktum att det ska ta 1 1/2 år. Behöver jag berätta att jag är ganska sur och tvär???

 

Ikväll ska foten få lite ompyssling i form av fotbad och sen kommer jag att dricka lite djävulsrot och the före nästa utmaning. (nog efteråt också ;-) ... )

Knät, tibia och fibula verkar må bra av rörelse och Skryllerundor så då får jag döva fotsmärtan med något.

 

Sedan jag skrev senast har jag inte tränat något speciellt utan bara rensat rabatter, kantat gräsmatta, klippt hallonbuskar, planterat växter och umgåtts med familjen och vänner.

 

Sommaren kom ett par dar men har sedan flytt sin väg. Vi hoppas det bara var för en kort stund.

 

Kramar till er alla kämpare <3 Det gäller att vara envis och ha hög smärttröskel när man saknar tålamod <3