rodhakensjunger - Svälja smärta, förtränga sorg

Svälja smärta, förtränga sorg - en gåva eller ett försvar?

Med mycket problemlösande och en del förluster blir man avtrubbad, van, hård ... jag kalla det vad man vill.

Hård utan känslor behöver det inte betyda för så känner jag inte att jag blivit, men duktig på att förtränga och slippa minnas är jag ganska "duktig" på.

Idag skrev min Eva (pappas änka) så fint på FB. Hon liksom jag har gått vidare - lever och är lyckliga igen - bär minnen från min pappa som ger styrka och glädje. Men det har också gnagt genom åren - "Varför just han, (och min mamma såklart)"

Idag är det 10 år sedan min pappas kropp inte orkade med den hemska sjukdomen cancer längre ...

Genom åren har jag ändå känt både mammas och pappas närhet på något sätt. Sonen pratar ofta om morfar precis som om han hälsat på ... (det får var och en själv tänka hur de vill) och i vägval tänker jag alltid "hur hade det varit om jag kunnat fråga dem till råds?"

Som tur är har jag en underbar man som jag kan rådfråga och som jag vuxit ihop med genom alla år <3

Det är ändå så att närvarande föräldrar är saknade närhelst i livet de än lämnar oss.

I söndags - morsdag

Idag - pappasdag

Här är de igen <3 Mina kära föräldrar <3

Ibland är det bra att kunna förtränga smärta i alla fall. Min fot ska tydligen bråka med mig ett tag till och lagom träning är tydligen det enda som på sikt hjälper läkningen.

Så i går och idag har jag kört efter "Bryt ihop och kom igen" Foten smärtar efter måndagens lite längre skogspromenad men som sagt ... "tänk bort smärtan och knata på"

Pappa citerade ofta när man beklagade sig för någon smärta "spik i foten ... då skulle du varit med i franska revolutionen" Var denna skämtsamma fras kommer från har jag ingen aning om ;-)

Kram allihop - Nu blickar vi framåt <3