Februari börjar trött ..
Sviterna från igår sitter i trots det var en liten kort kväll. Mycket for genom mitt huvud och att vara funktionshindrad är annat än man kan förvänta och förbereda sig på.
Jag - en aktiv människa - ska sitta i rullstol och hoppa på kryckor ett bra tag men det är väl ingen "big deal" tänker jag.
Vissa kanske tror jag ömkar och är slö som inte hoppar omkring som värsta känguru på mina kryckor. Det står i läkarintyget att jag inte bör vara speciellt aktiv och att det tar ca 6-8 veckor vare sig jag vill eller ej. Sjukgymnasten ska senare få igång mitt ben igen - ja hela mej hoppas jag :-)
Det är svårt att inse sin begränsning i detta nu .. jag övar.
Klantig åkning och du hamnar här - i rullstolen ... Njaaa det får stå skrivet i stjärnorna .. Jag vill se det som en olycka. Klantig kan jag såklart vara men inte just denna gång.
Idag kom det blommor igen från fina människor med gott hjärta. Många tack <3
Positiva ord och benet läker kanske snabbare <3
Jag har ingen erfarenhet av att vara sjuk men måste säga .. herre gud så mycket uppmärksamhet jag fått.
Tack! Det värmer <3
Nu har jag försökt samkväma med sonen lite i eftermiddag ... Tittat på lite Astrid Lindgren och Alfons, skrattat och pratat.
Önskar dottern varit hemma nu när detta hänt men önskar henne såklart en härlig tid i skidbackarna <3
Man få liksom ett större behov av att samla flocken ;-)
Nu kallar sängen - dags att sova
