rodhakensjunger

:-/

 

Lite i den fasen är vi just nu men skam den som ger sej. Då handlar det såklart om sonen och om det faktum att han snart räknas som vuxen. Nya regler ska följas och han liksom de flesta med funktionsnedsättningar är inte omyndigförklarad. Det känns rätt och riktigt att tänka att han ska avgöra hur hans liv ska bli ... men

 

Som alla förstår (hoppas jag) kommer det till andra krafter och funderingar när det praktiskt ska gå att lösa. Idag uttryckte jag mej precis så här i ett myndighetssamtal " .. vi vill veta vilka rättigheter och skyldigheter han har och vilka möjligheter det finns att han ska klara sig "själv" .. stå på egna ben när vi dör ... för det hoppas jag vi gör före honom .."

"Ja det var ju rätt och bra tänkt" ... var svaret .. men något klokare blev jag inte.

 

Jag har vänner som gjort allt detta och som säkert gärna hjälper oss om vi ber dem. Det är ju bra det att jag är lite kontrollfreek och vill verkligen veta ALLT ;-) (Jag vet att det är omöjligt ;-) )))

 

Nu sitter vi här och lusläser allt vi hittar ... mannen och jag ... denna fredagskväll i november <3