Människovärde
Vi i Sverige hade kommit ganska långt när det gäller att se olikheter som självklarheter.
Hakade livet upp sig kunde det finnas en plan B.
Sen behövde det sparas och människor som behövde stöd fick inte längre det stöd som behövdes. Några fick indragna beslut. Några dog.
Det kändes som "ha rätt att leva ett liv som andra" och "att få möjlighet att bli sitt bästa jag" bara var floskler. Nu skulle alla stöpas i samma form.
S- politiker fick för sig att det blev billigare så och fick förtroende att sitta kvar och tycka så efter förra valet. Oroväckande och tokigt!
Som Liberal fick jag ofta försvara det ställningstagandet. Jag är en genomärlig människa så tyvärr - det kunde jag aldrig se meningen med och kunde inte försvara och jag förstår fortfarande inte varför.
Åldersrika människor som gjort gott för oss fick plötsligt inte den hjälpen de behöver.
Vi skulle börja fråga Agda 97 om hon verkligen behövde att någon kom och hjälpte henne så många gånger som de anhöriga sa. Nog klarade hon sig ganska bra. Alla som har mött Agdor 97 vet att det värsta de vet är att ligga samhället till last. Såklart kunde Agdorna klara sig. Vissa anhöriga la sen upp bilder i sociala medier på sina kära liggandes undernärda och/eller i sin egen avföring. Vem av oss vill att det är så? Inte många ... nog nästan ingen.
En dam som fått hjälp i 25 år och var blind sedan födseln kunde plötsligt klara sig utan.
Vi i Svergie som är ett av de mest humana land tog emot människor på flykt från krig och orättvisor. De människorna hade hopp om att få vara en av oss och slippa förtryck och oro.
Så långt var allt bra - väldigt bra.
Sen visade det sig att vi inte alls tog hand om dessa människor och hjälpte dem tillrätta i vårt fantastiska land. Vi bejakade seder och bruk som i synnerhet kvinnorna hade hoppats att slippa. Nu menar jag inte att alla män som flytt hit beteede/beter sig illa mot kvinnor. Absolut inte! Men det finns problematik med seder och bruk, lagar och regler. Vi vore naiva om vi trodde annat.
Lagarna i vårt Sverige ska vi fortsätta följa liksom vår kamp för rättvisor.
Kanske måste våra lagar ändras så att allt som människor gör mot varandra i någon guds namn eller någon sed som skadar och förminskar ska bli straffbara.
Seder och bruk som vi i min generation har växt upp med hade en annan barnsyn.
Vi barn skulle lyssna och göra som vuxna sa, vad de än sa. De var vuxna och bestämde.
Då sågs vi barn inte som kompetenta individer vilket vi i förskolans och skolans styrdokument är ålagda att göra nu.
Tur det finns pedagoger och lärare som fortfarande orkar vara där hos barnen och göra fantastiska jobb!
Tyvärr är det också så att vissa ropar"-HÅRDARE TAG" och trots att de är oerfarna i skolans värld tar politiken dem på allvar och följer "hårda tag lärarna"
Vet politiker att man träder över lag med de där hårdare tagen.
Jag tror de som efterstävar hårdare tag inte riktigt förstår att pedagogik och lärande är ett hantverk, en relation med varje barn och föräldrarna. Inte så att föräldrar och barn berättar vad jag som pedagog ska göra - jag har styrdokument att följa. MEN för att bäst hjälpa barn/ungdomar att lära sig framtidskunskaper måste vi ha samarbete med barn/elever och deras föräldrar. Det har jag alltid trott på och inget barn eller elev har kallat mig fula saker. Tror jag lärt dem det mesta jag kunna också faktiskt. 😉
Sköt om varandra alla snälla människor! Vi måste kämpa vidare - vill ni inte det får ni lämna och leta upp en bättre planet. Hojta om ni hittar något bättre 😉 så slipper jag tugga mig trött 😆
