... otur när jag tänkte ;-)
Hahaha ...
I kväll var mannen och jag ute i Skrylle och sprang. Jag har laddat ner ett program att följa och han ett annat så vi skulle springa var för sig. Väl i mål och kikat på kilometertider var jag besviken och tänkte .. "snart ger jag upp ... :-/ Grrr morr morr "
Mitt pass var intervall 3 minuter stabil fart 3 minuter "snabbt" 3 minuter stabilt 3 minuter "snabbt" osv ... i 30 minuter.
Kilometertiderna var lite sämre än vanligt och jag sur ...
... så satt jag här och surade medan jag åt lite mat ... då kom dottern och frågade hur det gått med löpningen ... jag berättade motsträvigt ... "kasst :-("
"vadå ? kör du intervaller blir ju kilometertiden sämre ... du körde väl inte 1 km snabbt 1 km långsamt ? "
Öhh :-S ... vad jag blir trött på mej själv ibland :-D
Nu har jag förvandlats från en surfilur till en gladfilur på minder än 2 minuter :-D
Så nu ger jag inte upp :-)
Ut i spåret nästa gång appen plingar till och undrar om jag gett upp <3
Annars idag har jag träffat tre andra underbara kvinnor och vi har varit på studiebesök i ett gott ärende ...
Om jag känner mej klokare och mer tillfreds vet jag förstås inte :-/
Att vara beroende av andras hjälp i sitt dagliga liv innebär fortfarande att man mister rättigheten att välja hur livet ska vara.
Var vill jag bo? (Du får önska .. sen får du bo där det finns plats ... eller .. stanna kvar hos mor och far så länge ... Hur länge? Det är det ingen som vet)
Vad vill du fylla dagarna med? (Arbetsmarknaden är så snabb och effektiv .. de lätta jobben är borta så ... du kan få "pyssla" lite ... )
Nu raljerar jag förstås men jag tror det finns människor som upplever livet lite åt det där hållet.
Det måste vi jobba på att få bort. En meningsfull dag, vecka, månad, år ... LIV förtjänar alla som kämpar för det ... låt det bli möjligt även för dem som inte har personlig assistans.