rodhakensjunger

2015 .. otroligt vad tiden går. För tio år sedan kämpade vi för min pappas värdighet. Han hade varit sjuk och frisk fram och tillbaka under ganska många år och detta år skulle bli det sista året ihop med oss. Tur att man inte vet riktigt när de hemska skeendena ska bli. Saknaden efter både honom och mamma gör sig påminda då och då fast jag ganska snart efter förlusten av dem bestämde mig för att leva och fylla mitt liv med glädje. Jag intalade mig till en början att mina föräldrar minsann velat att vi som levde vidare skulle göra så.

 

Genom det som sker och som vi själv skapar lär vi oss ständigt nytt. Det är väl det som är meningen med livet skulle jag tro.

 

Idag har jag städat ut rubbet av det lilla jul och de massor av dammråttor vi haft här i Johanssons koja.

Damm kan jag inte förstå meningen med... dessutom dyker det upp även om vi själv befinner oss på annan plats. Fast svaret på den frågan tänker jag inte fylla så mycket som en minut av mitt liv för att ta reda på.

 

Jag har också fixat blomjord idag för att fylla på energi hos våra krukväxter. Själva arbetet med det planerar jag att göra ... en annan dag ;-)

 

Annan planering som vi håller på med här är matlagning inför stundande skidresa. När man trött och hungrig kommer "hem" på kvällarna under en skidresa är det gott att maten nästan är färdig. ⛄️❄️👍

 

Nu ska jag sova och drömma om något kul. Jag råder er alla att göra det samma 😉 💪🐬🎂

 

Godnatt 😴